Etikettarkiv: Förändring

Timeline – ditt sociala berättande

Här tipsar jag om hur du kommer igång med Timeline – din alldeles egen och därtill skräddarsydda tidslinje på Facebook. Vi går från enbart socialt delande till ett slags socialt berättande. Först av allt kan man konstatera att du nu kan göra din FB-profil ännu mer personlig, till exempel genom att addera äldre bilder samt händelser och kommentera dem. Du styr själva din profil genom att kunna redigera dåtid och nutid. Du kan enkelt backa i tiden och kika på vad du gjorde förra julen, vilka som gratulerade dig på födelsedagen för två år sen och även minnas den fina semestern i juli. Gamla statusuppdateringar kan vara betydligt mer intressanta än vad du först kanske tror…

Mark Zuckerberg, Facebooks grundare, låter användaren visa sitt livs historia på en enda sida. Tanken med Timeline är att du ska kunna visa vem du är, vad du gör och vad du gjort. Visst vill vi väl sudda ut gränserna mellan olika sociala medieformer och genom en smältdegel skapa berättelsen om oss själva – the timeline? No worries, det här är socialt, kul, enkelt och upplevelsebaserat!

Du kan visa kartor på var du befunnit dig och checkat in, du kan enkelt dela musik om du har kopplat Spotify till din Facebook. Du gör förstås en fin toppbild som presenterar vem du är rent visuellt. Och du är redan en del av förändringarna genom att du nu ser tickern och dessutom styr över dina egna och andras prenumerationer på inlägg. Med mera.

För att bringa klarhet i vilka förändringarna är, hur de ser ut och hur du kan hantera dem så tycker jag det bästa sättet faktiskt är att titta på vad Mark har att säga själv. Här är mitt inlägg från september då nyheten släpptes. Det är väl investerade 100 minuter av ditt liv. Och ganska trevliga, om än på ett amerikanskt sätt 🙂

Här är steg för steg-guide till hur du skaffar timeline.

Så här skriver Facebook själva om timeline.

Och här finns fler komigång-tips.

Kalejdoskop

En veckas insiktsfull ledarskapsutbildning kan bäst sammanfattas enligt Tranströmer:

 

Två sanningar närmar sig varann.
En kommer inifrån,
en kommer utifrån
och där de möts har man en
chans att få se sig själv.

——————————————————————————————————

Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.

 

 

När Mark säger det låter allt så enkelt

f8live on livestream.com. Broadcast Live Free

Just nu cirkulerar många rykten på Facebook om hur man ska ändra inställningar i sin profil för att undkomma alla förändringar som skett den senaste tiden. Man vill ha bort tickern i högerspalten, undvika Spotifyuppdateringar i tid och otid, samt skydda sig från oroshärdar som kan outa ens skelett i garderoben. Ungefär. Vill du också veta hur det fungerar – egentligen?

Färre statusuppdateringar behandlar tyvärr de fascinerande nyheter som levererades vid F8 i San Francisco under  veckan som gick. Mark Zuckerberg, killen som startade Facebook, har rört till det igen för så många människor jorden över. Enligt min mening har han berört snarare än förstört något.

För att bringa klarhet i vilka förändringarna är, hur de ser ut och hur du kan hantera dem så tycker jag det bästa sättet faktiskt är att titta på vad Mark har att säga själv. Det är väl investerade 100 minuter av ditt liv. Så slipper du i fortsättningen fundera över alla rykten i ditt flöde. Och när han säger det så låter det så enkelt, så självklart. Visserligen en smula amerikanskt (okej då: extremt mycket the american way) men ändå. Visst vill vi väl sudda ut gränserna mellan olika sociala medieformer och genom en smältdegel skapa berättelsen om oss själva – the timeline? No worries, det här är socialt, kul, enkelt och upplevelsebaserat! Nä, jag raljerar faktiskt inte även om du kanske misstänker det en smula.

För när Mark beskriver och demonstrerar framtidens Facebook så faller bitarna på plats, så självklart och så uppenbart. Jag vill så gärna kasta det lilla uns av tvivel överbord  som finns där i bakhuvudet och bara släppa loss min egen timeline. Utan betänkligheter på att allt jag skriver på nätet ger ett digitalt avtryck, utan oro för att någon ska utnyttja mina foton på fel sätt, utan rädsla för att jag blivit helt uppslukad av något universellt större än jag begriper.

Men kanske är det verkligen så att sharing is caring och att vi ska tänka ordet ”fearlessness”?

Jag har en tavla ovanför mitt skrivbord på jobbet där baseball-legendaren Babe Ruth citeras: ”Never let the fear of striking out get in your way”. Ledord i vardagen, men vågar vi tillämpa dem fullt ut när det kommer till sociala medier?

Dumpad på FB – för en middag

I veckan som gått har jag blivit dumpad av en Facebook-vän. Eftersom det var första gången det hände och det skedde med en synnerligen intressant motivering förtjänar det ett blogginlägg! För utifrån vilka preferenser väljer vi egentligen att nätverka socialt med andra människor? Enkelt översatt: med vem är du vän på Facebook, och varför?

Jag är av åsikten och tanken att de sociala medierna är något fantastiskt som drabbat mänskligheten. Vi pratar lite, nätverkar professionellt eller privat, och utbyter tankar. Vi delar varandras vardag i form av korta berättelser och bilder. Vi möts som människor.

I ett tidigare blogginlägg har jag beskrivit min Facebookresa som en ganska trevande start, som sedermera utvecklades till en naturlig och aningens beroendeframkallande del i vardagen. Här umgås jag med vänner sen studietiden, gamla elever och lärarkollegor, de nära vännerna, nya arbetskamraterna, chefer och så ett antal personer som jag egentligen inte känner. Inte om vi ska definiera ”känner” som att vi umgås i den så kallade verkligheten. Det kan vara personer som på ett givet sätt kommit in i mitt nätverk utifrån sin yrkesroll eller sina fritidsintressen. Eller från någon annan spännande horisont.

För så tänker jag att de sociala medierna i den bästa av världar fungerar, eller? Vi länkas samman på ett omärkligt sätt och rätt vad det är träffar vi på varandra i något sammanhang. Då är det sociala smörjmedlet redan fixat och vips sitter vi ute och äter en trevlig middag på kvällen efter en konferens.

Eller så äter man inte middag alls tillsammans. För det var precis den anledningen som min nu före detta FB-vän angav som skäl till varför jag blev bortplockad. (Jag vet inte egentligen vilken etikett som gäller om man ska plocka bort folk man inte vill ha i sitt flöde – själv trodde jag liksom bara att man gjorde det, och så var det bra med det?) Hur som helst. Före detta vännen skriver om en policy att bara vara vän med dem som det känns aktuellt att äta middag med! Och att det nu inte verkar finnas någon möjlighet för oss att träffas på länge – vilket alltså ledde till kontentan att det inte var någon idé att fortsätta dela varandras vardag den här vägen.

Till saken hör att det är ett avstånd på väääldigt många mil mellan våra bostadsorter, varför jag håller för sannolikt att det snarare skulle varit helt otroligt om vi kunde träffats över en bit mat. Nej, det här var helt enkelt en trevlig person som jag lärt känna via nätet och dessutom uppskattade att ha i mitt nätverk.

Så, jag blir dels lite full i skratt, dels en aning ställd inför denna motivering. Förstår ju att det är en omskrivning som lindats in. Men nu lär vi ju sannerligen aldrig äta middag tillsammans om vi inte ses och hörs på FB? Vilket är väldigt synd.  Och så tänker jag att det här var intressant. Det här berättar något om hur vi väljer att använda de sociala medierna och hur vi själva skapar våra egna regler, policys och ramar för vår interaktion med andra människor. Jag blir nyfiken på det här ställningstagandet, eftersom det ligger så långt ifrån hur jag ser på sociala medier? Om jag bara skulle ha människor i mitt flöde som jag ”äter middag tillsammans med”, läs umgås med regelbundet IRL, så skulle det inte vara så värst bra tryck i kommunikationen på Facebook.

Men kanske är detta också ett uttryck för att en del backar tillbaka? Går in i någon slags cocooning på nätet? Skapar vår lilla bubbla av trygga, kända kontakter. Och det kanske är rätt för de personerna att vilja göra så. En del vänder FB ryggen helt och hållet.

Känns lite som ett Vänner-avsnitt: citat ”det är inte dig det är fel på, det är mig”. Typ. Men ändå sjysst att formulera (hitta på?!) en orsak till varför man dumpar någon. Det är ärligt! Känns nog bättre så. Men det hade varit okej att bara plocka bort också – eller? Och från min sida är det inga hard feelings. En relation, må så vara att det är på FB, måste ju vara ömsesidig. Fast jag kunde ju tänkt mig att ge rådet att alternativt skapa listor för sina kontakter. Jag menar, hur gör de som har flera tusen i sitt flöde tror ni? Tja, hanterar det så klart. Listor var ordet.

En annan intressant aspekt gavs när jag (så klart utan att röja källan) berättade om händelsen för mitt senaste middagssällskap – en samling sociala medieproffs. Den första kommentaren blev ”oj, vad du är modig som berättar det här” 🙂

Avslutningsvis är det intressant att ställa sig frågan: hur kommer vi i framtiden att välja våra nätverksvänner? Som i flera andra lägen tenderar människan att (kanske omedvetet) fråga sig: ”what’s in it for me?”. Du bär själv svaret.

Så, halv åtta hos mig?

Har vi blivit Facebook-trötta?

Jag testar Google+ efter att ha sett att det börjat röra sig lite där bland en del av mina FB-vänner. Än så länge ekar det lite tomt och jag har ärligt talat inte fått riktig kläm på alla funktioner. Men man måste ju börja på ett ställe för att komma till ett annat – eller hur?

Det blir spännande att se om fler tar sig från FB, om det kommer att bli ett komplement till FB eller vad som egentligen händer. Google har ju tidigare försökt att konkurrera med Facebook genom olika sociala nätverk, men utan att lyckas. Min känsla är dock att en del har blivit lite FB-trötta den senaste tiden. Hypen har på något sätt gått över, kanske för privatpersoner som tycker att det nu är alldeles för mycket annat än just vänner i flödet. Visserligen måste de ju ha klickat på gillaknappen någonstans för att gillasidorna ska hamna där, men ändå. Det är lätt att halka med på en begynnande våg och sedan helt plötsligt upptäcka att den totalt sköljde över en.

En del pratar också om att man tröttnat på den ivrigt positiva retoriken på Facebook. Alla har det så himla bra hela tiden. Verklighetens trösklar neggas inte ut till oss andra. På ett sätt ja, och på ett annat sätt nej! Jag tycker det är underbart med positiv input. Det negativa hade jag nog inte velat ha, men det som jag saknar ibland är väl kanske lite mer känslan av att bara vara här med mina vänner och dela ännu fler personliga samtal. Visst är det upp till en själv, men jag tror att tonen förändrats sedan Facebook såg dagens ljus. Idag handlar det för många om att positionera sig som ett varumärke, vilket i sig är suveränt på många sätt. Man får kanske ta det goda med det onda… Kommer Google+ bjuda andra positioneringar på den fronten?

Det jag saknar hos Facebook är delvis en av funktionerna som Google+ tagit fasta på: nämligen att kunna dela upp sina kontakter ännu mer och enkelt se olika delar av de olika flödena. Drag and drop-funktionen tilltalar mig. I kontrast till Facebooks lite snåriga värld av inställningar är man ibland osäker på hur säkerheten står pall ska det nu bli intressant att se om Google+ är mer lättnavigerad.

När ett nytt ställe för social media hangouts ser dagens ljus får man kanske känslan att ”jamen det här är så bra, så spännande, så givet att det kommer vara det enda stället ett långt tag framöver”. Vilket många kände och fortfarande känner med Facebook idag. Men eftersom människan till sin natur även besitter en stor dos nyfikenhet, så undrar jag hur länge vi kommer att Facebooka egentligen. Med det inte sagt att jag är skeptisk i överkant, bara intresserad av att följa vågen och se vart den tar vägen.

När slår kanske pendeln tillbaka? Jag har i tidigare inlägg skrivit om att ta en digital semester. För egen del gick det ju inte så bra, och med tanke på den urusla uppkopplingen som jag fick lita till så kunde jag nog snarare bestämt mig för en digital detox den där månaden på Gotland.

Nu är snart arbetsåret igång igen och vad det bjuder blir väldigt spännande. Inte minst på den sociala mediefronten…

* Bilden lånar jag av Erik Fors Andrée som skrivit ett läsvärt inlägg just om Google+

 

 

 

När vi rubbas i våra cirklar

Förändringsprocess. Smaka på ordet. Vad känner du rent spontant när du får veta att något kommer att förändras i din omgivning? Tillit och trygghet med ett stänk av nyfikenhet? Eller kanske rädsla och en vilja att krampaktigt hålla fast vid tingens normala ordning?

Jag har tidigare skrivit om att det kan krävas både mod och uthållighet när man önskar förändra något i sin tillvaro. Är omställningen självvald så är det en ren boost för självkänslan och existensen när allt klaffar och går den önskade vägen.

Men ibland så rubbas vi mer eller mindre i våra cirklar. När det som är invant och välbekant plötsligt byter skepnad reagerar vi olika – för vi är ju olika som människor. Ta till exempel förändringar bland personalen på en arbetsplats. För någon kan det bli ett tillfälle att inta en ny roll i gruppen och organisationen, vilket lyft! För någon annan uppstår känslan av att man själv inte riktigt hängt med och att man kanske själv borde ha tagit ett steg eller två i någon (annan) riktning.

Sedan jag sa upp mig för tre veckor sen har den vanligaste frågan från omgivningen varit: ”hur känns det?”. Nästan som om man var en idrottsstjärna som klarat ett långt lopp och precis vunnit på mållinjen. Jag har genomgående svarat ”fantastiskt!” och därmed bekräftat att läget är precis som det ska vara när man tackat ja till ett superintressant och utvecklande nytt jobb.

De flesta tycker det är roligt och är nyfikna på förändringen. Några har blivit överrumplade och tycker det är ledsamt. Andra pussar och kramar och säger att framtiden ligger för en. Att jag är modig. Alla reaktionerna är i mina ögon spännande och välkomna.

Vad som därefter har skett i de här samtalen är att många börjar berätta om sina egna drömmar. Om vad de skulle vilja göra, utifall att de fick chansen. Någon skulle vilja ändra riktning helt i livet och arbeta mer ”med händerna” istället. En annan drömmer om att gå ned i arbetstid och ytterligare någon vill helt enkelt byta arbetsplats för att man inte trivs eller känner att det är samma kontext som tidigare.

Förändringar sätter igång tankar, känslor och processer. Men det många glömmer under resans gång är att de inte behöver åka runt som passagerare i sitt eget liv. Du kan faktiskt kan sätta dig på förarplatsen och ta över ratten. Och det där med att få chansen eller att ha tur… sanningen att säga ligger det oftast väldigt mycket hårt arbete bakom en målmedveten förändring. Ju mer vi exponerar oss för en mental eller fysisk förflyttning, desto oftare studsar vi kanske då och då in i det som man kan kalla för möjligheter eller öppningar i tillvaron. Då gäller det att ha ögonen öppna och faktiskt reflektera ”det är nu det händer”! Oj! Bäst att tacka ja! Annars är det lätt att det bara studsar förbi innan vi vet ordet av.

Så fundera lite över dina drömmar. Kanske är du tillfreds där du befinner dig just nu. Eller så finns det något som längtar ut, något som pockar på din uppmärksamhet och som du kanske ska sätta dig ned och lyssna till.

Lycka till!

* Bilden: Ett lärarliv avslutas och packas ihop.


Digital självkänsla

När ska du ta digital semester i år? Hur många veckor har du tänkt vara ledig? Från Facebook, Twitter – ja, Internet och de sociala medierna över huvud taget. Jaså, du har inte planerat in din frånvaro eller meddelat omvärlden att du tänker gå på semester?

Lek med tanken att du i samma stund som du gick på din vanliga sommarsemester faktiskt stängde av och kopplade ned. Over and out. Hur skulle det kännas? Befriande lättnad eller abstinensartad panik?

Jag läser om mamman som fick nog och drog ur sladden för hela familjen. I ett halvår… Boken där detta skildras, The winter of our disconnect, står numera på önskelistan. Jag ser statusuppdateringar där vänner i förväg urskuldar sig att de inte kommer att vara på Facebook den kommande tiden, eftersom det är mycket runt omkring dem just nu.

Jag tänker att detta i framtiden kommer bli den nya markören för den som har digital självkänsla.

Digital självkänsla kan kännetecknas av att man är trygg i sig själv även om man står utanför flödet, oavsett om någon trycker på ”gilla-knappen” i din logg eller inte. Du jämför dig inte med någon annans aktiva bloggande eller trevliga statusrader. Du är du och inte dina prestationer på nätet. Men om vi grundar och bygger upp en stor del av vår identitet på nätet, i vårt nätverkande, vad händer då med oss om vi väljer att stänga av?

Tänk forna tiders utlandsresor. Då var man bortkopplad från det mesta. När vi under början av 90-talet ryggsäcksreste till Thailand var det något exotiskt som krävde long distance calls hem till Sverige. Du vet, sådana där ”mottagaren betalar”. Det blev aldrig långa samtal, ej heller särskilt frekventa. Man talade om att allt var bra, var man befann sig och vart man skulle åka vidare. Kanske behövde man mer pengar, och på något konstigt sätt löste sig det också.

Men att berätta om resan, visa bilderna och beskriva alla omvälvande möten och intryck, det gjordes inte förrän vid hemkomsten (möjligen via vanligt brev om man hade turen att vara på resande fot en längre tid). Det var spännande att få visa diabilder hemma i vardagsrummet och se hur många av dem som blivit lyckade.

Tycker du att det andas nostalgi? Blir du varm i hjärtat av minnena från hur det var förr? Hemligheten är att du fortfarande kan välja den här vägen, det är bara lite ovanligare these days om man säger så. Kanske innebär det kvalitet för dig, kanske inte. Idag har vi i de flesta fall redan läst reseskildringen och sett semesterbilderna innan resenären kommit hem. ”Ni ser ju ut att ha haft det bra!” är en slående kommentar efter några dagars ledighet. Om man varit digitalt närvarande vill säga.

Vi är fortfarande bara i början av den sociala medieutvecklingen. Hur många fler kommer i framtiden vilja, och våga, dra ur sladden som en markering att man lever ett tillräckligt rikt liv IRL? Att nätverket utanför är lika starkt, flexibelt och bekräftande som det online? Jag är inte så säker på att det blir enkelt när man väl vant sig vid det andra förhållningssättet. Det finns antagligen de som i stället känner att semestern medger tid åt att vara mer nätaktiva: blogga mer, nätverka flitigare och surfa mer för nöjes skull.

Vem du är, vilken kontext du befinner dig i och vilka behov du får tillfredsställda genom din digitala närvaro styr förstås ditt beteende och förhållningssätt. Du skapar själv din digitala självkänsla.

Så, hur blir det med semestern i år? Vill du? Vågar du? Klarar du det?

Hör av dig och berätta!

Möjligheter istället för hinder

Vad är skillnaden som gör skillnaden? Frågan studsar ut i den fullsatta, kvalmigt augustivarma aulan som är fylld av lärare. Det är uppstartsvecka efter ett långt sommarlov och nu ska vi inspireras, lyftas och kompetensutvecklas av en inhyrd föreläsare. Vi som har varit med förr är må hända lite luttrade inför långa sittningar just den här augustiveckan och har väl inte extremt höga förväntningar. Då vet jag ännu inte att det här tillfället kommer etsa sig fast i mitt minne en lång tid efteråt. Kanske mer än något föredrag har gjort tidigare.

Mannen som intar scenen heter Michael Södermalm och han tar oss med på en mentalt hisnande resa. Jag vet inte om det bara är så att alla mina förändringsbenägna kanaler just då står vidöppna, men hans ord, retorik och exempel går rätt in i hjärtat och själen. Det vidrör något som legat och pockat ett tag på uppmärksamhet, men inte riktigt fått luft.

Kanske är den här stunden helt avgörande. Kanske är den början på något nytt, eller rent av början på slutet. Det beror på hur man vill se det. Men en förändring har satts igång och jag lämnar aulan med ett ljusgult A4-papper med några väl valda citat från de senaste timmarna. Fortfarande idag, nästan två år senare, står det pappret på mitt skrivbord som en påminnare om vilka möjligheter vi människor har att välja vår väg genom livet.

”Mest flexibel vinner!” står det bland annat på lappen. Jag översätter det till att den som är öppen för förändring har lättast att hantera livets alla svängningar.

Det är inte alltid enkelt med förändringsprocesser, vare sig i det privata livet eller på våra arbetsplatser. Det kan upplevas som ett hot, någonting som skrämmer oss eller som vi är ovana vid. Ganska många företeelser kan kvala in på den här listan. Om vi kan ta det för vad det är och acceptera det, titta lite överseende på det och tänka att ”jaha, där var det en förändring på gång” så kan vi genom den identifikationen ta udden av det som upplevs så omvälvande. Go with the flow. Det enda vi vet om framtiden är att den är komplex och föränderlig. Våra tankar behöver ledord när vi blickar ut från toppen av utsiktstornet. Så prova nästa gång att se möjligheterna – istället för hindren…

Så vad är då skillnaden som gör skillnaden? Svaret heter inställning. Attityden är viktigare än de resurser vi begåvats med.

The world is yours.