Gästföreläsning & metakommunikation

Idag har jag haft den stora förmånen att få vara gästföreläsare på Linnéuniversitetet. Det var institutionen för Medie- och Kommunikationsvetenskap som bjöd in mig till att hålla en tretimmars föreläsning för blivande gymnasielärare med inriktning mot samhällskunskap. De har en delkurs i media och det var dags att få ett praktiskt perspektiv på hur man kan arbeta med medieverktyg i skolan.

Under förberedelserna blev det för min del en resa längs minnenas allé, minst sagt. Ibland är det svårt att få en överblick av vad man har gjort under sitt yrkesliv och det blir tydligt först när man tvingar sig själv att backa bandet och reflektera. Nu har jag ju lämnat skolvärlden bakom mig, men de 16 åren finns helt klart inom räckhåll som erfarenhet. Ibland tror jag till och med att det kan vara en fördel att ha ställt sig lite vid sidan om för att kunna inta det där helikopterperspektivet.

Föreläsningen hade många inslag av bilder och rörliga bilder, eller som den kursansvarige läraren uttryckte det efteråt: ”du metakommunicerade ju mycket med dem!” Japp. Sån är jag.

Summa summarum var det fantastiskt roligt att möta så många blivande lärare. Jag kan nästan avundas den kursansvarige läraren som får ta del av deras reflektioner under resten av veckan. För det är ju i mötet det händer och vad som följer därefter i diskussionsväg. Hoppas att jag kunnat så ett och annat frö hos dem att våga språnget i sin undervisning. För det är så mycket värt.

Själv kan jag nu luta mig tillbaka lite och glädjas åt ett trevligt uppdrag där jag fick både utmaning och ett tillfälle att spänna bågen lite extra. Känslan i stunden, när man står där med gruppen och delar en upplevelse av det här slaget är alltid unik. Lite adrenalinhöjande och faktiskt smått euforisk.

Så tack för att ni gjorde min dag kära studenter! Lycka till i era fortsatta lärargärningar. Ni kommer ha ett av de viktigaste och roligaste jobb som finns.

En reaktion på “Gästföreläsning & metakommunikation”

  1. Tack för föreläsningen! Tyckte det var väldigt inspirerande och väldigt frustrerande för nu fick jag ju en massa idéer om saker jag vill göra som jag måste vänta två år på att få prova på… Jag tar med mig att the sky is the limit, både för mig och mina (framtida) elever.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *