Personlig – men inte privat

Plötsligt får jag för mig att det syns i realtidsflödet vilket tv-program jag tittar på just nu. I ett ögonblick snuddar tanken vid att all min aktivitet på nätet automatiskt och direkt postas ut till mina 378 följare. Jag börjar fundera över vilka bilder jag har i mobilen och vem som ser dem just nu.

Jag blir superstressad.

Inte för att jag tittar på otillbörlig tv, surfar runt på extremt pinsamma sidor eller har skumma bilder i min mobil. Inte för att jag har blivit helt paranoid.

Utan helt enkelt för att jag förstår att min digitala närvaro påverkar mig på ett sätt som jag inte gillar. Just för att det känns som om ovanstående bara är en konsekvens och variant av dagens möjligheter.

Missförstå mig rätt. Jag älskar att nätverka, är uppkopplad och aktiv på nätet i stort sett hela min vakna tid, och postar ut min status till alla utan åtskillnad. Det är roligt, det är berikande och det har gett mig många nya vänner som jag har roligt tillsammans med.

Men. Någonstans på vägen känner jag att det tar stopp. När vännerna vill följa mig på Instagram och jag känner hur kreativiteten totalt blockeras vad gäller fotografering. När jag hamnar i någon slags skrivkramp och inte bloggar på flera veckor. När en kopierad låttext av misstag och på skoj smyger sig ut via Spotify och sedan inte går att få bort från mitt flöde, utan lagras i cacheminnet ända tills jag tar bort applikationen helt och hållet från Facebook. Då är det inte enbart kul längre.

Jag vill gärna sträva efter att vara 360 grader i det jag gör. Att det finns en autenticitet och ett avslappnat förhållningssätt till att våga leva fullt ut och stå för det. Men samtidigt vårda det personliga varumärket och medvetet styra vad som sänds ut i mitt namn.

Det är då jag inser att det måste finnas en privat sfär och det blir tydligt på vilka områden jag vill vara just privat. För att behålla skaparlusten och kreativiteten. För att behålla min integritet och mitt lugn. För att kunna sova gott om natten.

Jag vill själv styra flödet av ord, bilder och berättelser. Absolut vara personlig – men inte privat. Vill hitta tillbaka till kärnan och glädjen i kommunikationen.

Som vanligt kan det tänkas att detta är ett utslag av den brytningstid vi lever i. Eller så kommer känslan att bestå. Det får tiden utvisa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *