Dumpad på FB – för en middag

I veckan som gått har jag blivit dumpad av en Facebook-vän. Eftersom det var första gången det hände och det skedde med en synnerligen intressant motivering förtjänar det ett blogginlägg! För utifrån vilka preferenser väljer vi egentligen att nätverka socialt med andra människor? Enkelt översatt: med vem är du vän på Facebook, och varför?

Jag är av åsikten och tanken att de sociala medierna är något fantastiskt som drabbat mänskligheten. Vi pratar lite, nätverkar professionellt eller privat, och utbyter tankar. Vi delar varandras vardag i form av korta berättelser och bilder. Vi möts som människor.

I ett tidigare blogginlägg har jag beskrivit min Facebookresa som en ganska trevande start, som sedermera utvecklades till en naturlig och aningens beroendeframkallande del i vardagen. Här umgås jag med vänner sen studietiden, gamla elever och lärarkollegor, de nära vännerna, nya arbetskamraterna, chefer och så ett antal personer som jag egentligen inte känner. Inte om vi ska definiera ”känner” som att vi umgås i den så kallade verkligheten. Det kan vara personer som på ett givet sätt kommit in i mitt nätverk utifrån sin yrkesroll eller sina fritidsintressen. Eller från någon annan spännande horisont.

För så tänker jag att de sociala medierna i den bästa av världar fungerar, eller? Vi länkas samman på ett omärkligt sätt och rätt vad det är träffar vi på varandra i något sammanhang. Då är det sociala smörjmedlet redan fixat och vips sitter vi ute och äter en trevlig middag på kvällen efter en konferens.

Eller så äter man inte middag alls tillsammans. För det var precis den anledningen som min nu före detta FB-vän angav som skäl till varför jag blev bortplockad. (Jag vet inte egentligen vilken etikett som gäller om man ska plocka bort folk man inte vill ha i sitt flöde – själv trodde jag liksom bara att man gjorde det, och så var det bra med det?) Hur som helst. Före detta vännen skriver om en policy att bara vara vän med dem som det känns aktuellt att äta middag med! Och att det nu inte verkar finnas någon möjlighet för oss att träffas på länge – vilket alltså ledde till kontentan att det inte var någon idé att fortsätta dela varandras vardag den här vägen.

Till saken hör att det är ett avstånd på väääldigt många mil mellan våra bostadsorter, varför jag håller för sannolikt att det snarare skulle varit helt otroligt om vi kunde träffats över en bit mat. Nej, det här var helt enkelt en trevlig person som jag lärt känna via nätet och dessutom uppskattade att ha i mitt nätverk.

Så, jag blir dels lite full i skratt, dels en aning ställd inför denna motivering. Förstår ju att det är en omskrivning som lindats in. Men nu lär vi ju sannerligen aldrig äta middag tillsammans om vi inte ses och hörs på FB? Vilket är väldigt synd.  Och så tänker jag att det här var intressant. Det här berättar något om hur vi väljer att använda de sociala medierna och hur vi själva skapar våra egna regler, policys och ramar för vår interaktion med andra människor. Jag blir nyfiken på det här ställningstagandet, eftersom det ligger så långt ifrån hur jag ser på sociala medier? Om jag bara skulle ha människor i mitt flöde som jag ”äter middag tillsammans med”, läs umgås med regelbundet IRL, så skulle det inte vara så värst bra tryck i kommunikationen på Facebook.

Men kanske är detta också ett uttryck för att en del backar tillbaka? Går in i någon slags cocooning på nätet? Skapar vår lilla bubbla av trygga, kända kontakter. Och det kanske är rätt för de personerna att vilja göra så. En del vänder FB ryggen helt och hållet.

Känns lite som ett Vänner-avsnitt: citat ”det är inte dig det är fel på, det är mig”. Typ. Men ändå sjysst att formulera (hitta på?!) en orsak till varför man dumpar någon. Det är ärligt! Känns nog bättre så. Men det hade varit okej att bara plocka bort också – eller? Och från min sida är det inga hard feelings. En relation, må så vara att det är på FB, måste ju vara ömsesidig. Fast jag kunde ju tänkt mig att ge rådet att alternativt skapa listor för sina kontakter. Jag menar, hur gör de som har flera tusen i sitt flöde tror ni? Tja, hanterar det så klart. Listor var ordet.

En annan intressant aspekt gavs när jag (så klart utan att röja källan) berättade om händelsen för mitt senaste middagssällskap – en samling sociala medieproffs. Den första kommentaren blev ”oj, vad du är modig som berättar det här” 🙂

Avslutningsvis är det intressant att ställa sig frågan: hur kommer vi i framtiden att välja våra nätverksvänner? Som i flera andra lägen tenderar människan att (kanske omedvetet) fråga sig: ”what’s in it for me?”. Du bär själv svaret.

Så, halv åtta hos mig?

3 reaktion på “Dumpad på FB – för en middag”

    1. Eller hur! Det är det jag menar med att det är så fascinerande! Särskilt som jag tror att det handlar om människors sätt att söka konsensus i tillvaron. Själv känner jag mig allt mer tilltalad av det du omnämnde som ”the one” och då känns det extra roligt att uppleva medskapandet!
      / Sanna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *