6 maj, 2012

It’s gonna be epic!

Tillbaka efter några veckors road trip i Kalifornien. När vännerna frågar vad som var den största behållningen, säger jag ”allt”! Det var femte resan over there och för varje gång växer sig längtan allt större att få stanna lite längre.

Trots  denna förtjusning blir jag inte längre lika initialt överväldigad som vid första resan på 90-talet. Det som istället slår mig denna gång är att vi i Sverige på många plan närmat oss amerikanerna – inte minst vad gäller mediesidan.

Men så klart finns det fortfarande skillnader, där man i USA kör ett roligare, rappare och mer publikfriande format. Höjdpunkten är de amerikanska nyheterna, följt av väderprognosen. Jag kan sitta och titta på väderpresentationer för underhållningens skull. Här kör man hela registret för att eftersträva personifiering och att gå genom rutan. Grafiken är mer utvecklad och dimensionellt rörlig, vilket inte sällan leder till att man undrar om man kommer hamna mitt i en tornado eller liknande.

Den extra kryddan är att presentatörerna är så ruskigt verbala. Så retoriskt generösa. Så mycket glimten i ögat. Så när man konstaterar att det ska blåsa ordentligt söder om LA, och att surfarna måste se upp, blir slutknorren: ”It’s gonna be epic!”.

Då bara smälter jag inombords och bär med mig den känslan hela dagen.

Everything can be epic…

Vill du se fler bilder? SannaStories om California memories

1 Comment

Filed under Hela bloggen, Kommunikation = Relation, Storytelling

Tagged as , , , ,

6 mars, 2012

Farligt farligt – eller härligt härligt?

”Det är farligt att vistas på Facebook om man inte förhåller sig skeptisk till den information som man utsätts för.” Jaha, nu blossar debatten upp igen om vad sociala medier gör med oss människor. På DN går man så långt som att man rubricerar det som att Facebook sprider olycka. 

Jag undrar lite stilla vilken typ av faror vi jämför med i tillvaron egentligen. Är det farligt att ta en skvallrig fika med kollegorna? Innebär afterworken med lite mingel en stor risk för oss? Hur ser vi på telefonsamtal mellan goda vänner, hamnar det i riskzonen? Och hur farligt är det egentligen att läsa nyheter? För att inte tala om att mejla?

Jamen, det är ju en helt annan sak, kanske du invänder nu. Fast är det det? Jag vill hävda att det är ungefär samma fenomen. Människor vill kommunicera med andra människor. Just nu råkar de vilja göra det genom kanalen Facebook.

Att jämföra oss med andra har vi gjort genom alla tider, det är inte något nytt. Att vi blir olyckliga av det är inte heller särskilt överraskande. Det är när man förklarar statusraderna på Facebook som roten till det onda som jag tycker man gör en tankevurpa. Det som sker i ”verkligheten” sker också på nätet. Verklighet förresten, jag åtskiljer inte så gärna var den börjar och slutar, så när kommer vi sluta prata om IRL? Har vi redan tunnat ut begreppet?

Men kanske är det så att vi efter denna förhållandevis korta tid som de sociala medierna har funnits fortfarande brottas med bristande förståelse kring vad som händer med de mellanmänskliga kommunikationssätt som helt plötsligt befinner sig i en ny kontext. Kanske är det inte bra att ta för givet att gemene man verkligen inser hur sociala medier påverkar oss, när så inte är fallet.

Jag vet inte om DN tänker att det är dessa personers ärenden man nu går i ytterligare en artikelserie. För var finns tidningsspalterna om hur positivt det är med Facebook? Hur vi fördjupar relationer, ökar kommunikationen och stimulerar våra tankevindlar. Men det är klart, det hade ju inte känts lika tillspetsat och… farligt.

Leave a Comment

Filed under Hela bloggen, Kommunikation = Relation, Sociala medier

Tagged as , ,

10 februari, 2012

Surprise! Här är ditt liv 2013.

Hej på mig själv.  Tänkte bara ge en påminnelse om några saker. Det har med deadline och livet att göra. Föreställ dig nu att det är februari år 2013. Fantastiskt, eller hur? Om det inte vore för att absolut allt kommer köra ihop sig.

Du vet ju att du alltid haft ett bra förhållande till det här med deadline? Målet, riktningen, adrenalinkicken, fokus och så segerns sötma som kommer ur ett långt arbete. Jodå, det har blivit en hel del deadlines genom åren. Och det funkar, gång efter gång – så vadå?

Jo, men lyssna nu lite till. För det här är ett gott råd. Börja i tid nästa gång med du vet vilken uppgift. Nej, det är inte någon idé att protestera, för nu menar jag det verkligen. I tid kan betyda ungefär flera veckor, kanske till och med två månader tidigare än vad du (din optimist) tror behövs.

Följande saker kommer sannolikt att inträffa:

  • Du kommer inte att få fram all information som behövs i tid. Surprise! Du är faktiskt beroende av en hel drös andra människor som du inte kan påverka särskilt mycket. That’s reality.
  • När du minst anar det kommer din man att ge sig iväg på viktiga jobbresor utomlands, din mamma att vandra i bergen på en trevlig semester-destination och själv står du utan backup. Det betyder full service, tunga matkassar från ICA, hämta-lämna till skolan, innebandy-, handbolls- och karateträning. Och dessvärre kortare jobbdagar.
  • Sen, när du tror att allt är lugna gatan igen så visar det sig att ett eller två av de små ljuvliga barnen åker på ett virus som gör att de blir sjuka. Minst en vecka kan en sådan sjukdom hålla på. Tänk typ influensa.
  • Då kommer du att göra allt vad du kan för att kombinera jobbet med sjukstugan, som visserligen tack och lov delas med mannen. Du kommer få jobba på helgen och kvällen och dammtussarna växer allt eftersom i ditt vardagsrum, för städning är det minst prioriterade. Hellre bloggar man ju lite. Eller sover.
  • Snart skymtar du ljuset i tunneln och tänker att det ska nog gå. Barnen börjar bli friska. Men, surprise igen! Nu får du också influensa. Även om den tanken känns helt främmande för dig. För du har ju en deadline, eller hur?

Okej. Nu kanske du blir helt knäckt redan ett år i förväg. Men eftersom du bestämt dig för att vara en möjlighetsletare så är det i det här läget du ska komma ihåg följande:

Tre bra tips

  • Många bäckar små ger till slut en hel å. Skriv, skriv, skriv varje dag. Du kan ju skriva! Du älskar att skriva! Tänk på att orden är det sista som överger människan. Eller om det var hoppet? Skitsamma. Bara skriv.
  • Gå till Hälsokost och köp allt vad du tror ska göra dig frisk. Tankens kraft är stark. Kom ihåg ett riktigt läkarbesök också. Det kan visserligen vara nedslående att få höra att du kan räkna med sängläge flera dagar – men hallå, bärbar dator? Eller hur.
  • Du klarar mycket mer än vad du tror. You can do it! Det löser sig!

Men börja i tid nästa gång.

Efterord
(Det blev till slut en färdig Årsredovisning 2011. Trots den värsta influensan som familjen någonsin drabbats av.)

 

Leave a Comment

Filed under Hela bloggen

Tagged as , ,

26 januari, 2012

Ett OK är okej.

Utskickad information är inte lika med mottagen information. Detta är verkligen ett statement att hålla i handen i de lägen då man försöker kommunicera med andra människor. Vad jag menar är att man alltid måste tänka ett steg längre, ett snäpp smartare och ett steg närmre den viktigaste personen i dominokedjan. Så klart tänker jag på mottagaren.

Trots att det låter så enkelt är det verkligen inte det. En del är inte vana vid att ge den typen av respons som förväntas i en kommunikationssituation. Låt oss ta det här med mejl som ett exempel. Om jag skickar ett mejl så är det en form av kommunikation med dig. Då förväntar jag mig oftast någon form av svar eller bekräftelse på det jag har skrivit, att meddelandet helt säkert gått fram och så vidare. Långt ifrån alla har förstått att det vore bra att ge respons tillbaka, och svarar inte alls. Hur ska man då tolka det?

För några år sedan lärde mig en klok person hur man snabbast, enklast och bäst kan svara på den typen av mejl som inte kräver några långa utläggningar eller uttömmande svar. Det magiska ordet är… OK!

Ja just det. OK! Ett OK-svar betyder på ett ungefär: ”Jag bekräftar det du skriver och du vet härmed att informationen är i hamn.” Särskilt användbart är detta för dig som tycker att mejlen tar en massa tid. Kanske tycker du även att det tar tid att besvara eventuella frågor utanför mejlboxen, frågor som den som skickat meddelandet inte fått svar på och därför känner sig tvingad att upprepa IRL när ni ses. Ett slöseri med tid för samtliga inblandade. Hur många gånger har du inte hört följande i fikarummet: ”Du, jag skickade ett mejl till dig…” och så fortsätter personen med att upprepa precis samma information en gång till medan ni står där. Trots att du har allt i din mejlbox och borde kunna svara på det efter fikat, eller någon gång under dagen.

Ibland kommer jag på mig själv med att vara den personen. Fast jag har också identifierat att jag nog mest är det i de sammanhang då du inte svarar på det jag skriver till dig.

Så snälla. Svara på mejl. Även om det bara är med de två magiska bokstäverna OK. Då når vi också lättare konsensus genom att utskickad information också kan bli mottagen information.

OK?

Leave a Comment

Filed under Hela bloggen, Kommunikation = Relation

Tagged as , , ,

30 december, 2011

2011 – Allt jag behöver kommer till mig

Den här årskrönikan handlar inte om världsnyheterna. Inte heller, som man kanske skulle kunna tro, om årets stora krishändelser. Istället summerar jag för första gången mitt yrkesår och vad jag spanade på från utsiktstornet.

Januari
Året inleds med snö i mängder. Den 10:e januari kliver jag in på räddningstjänsten för att påbörja min halvtidsanställning som kommunikationsstrateg. Det är röda bilar, utryckningar på 90 sekunder och en ny flora av förkortningar jag inte visste fanns. Parallellt med detta finns lärarjobbet kvar på skolan, även det på halvtid.

Ett beslut om att sparka igång två bloggar (denna och sannastories.se) leder till mycket frigjord energi, som ibland snuddar vid otålighet när det finns så många tankar och visioner att förverkliga.

Februari
Min första kommunikationsanalys av räddningstjänsten presenteras och för att lära känna verksamheten på bästa sätt börjar jag hänga med utryckningsstyrkan ut på larm och övningar. Jag skriver utifrån det ett blogginlägg om hjältar i larmställ.

Nätverkandet tar fart tillsammans med tre kloka kvinnor. Vi hittar snabbt en struktur för våra träffar och pratar mycket om hur vi kan bli våra egna livsentreprenörer. Jag myntar för mig själv uttrycket att ”kliva in i sin egen komfortzon” – känslan när alla bitar faller på plats.

Mars
Det händer mycket på den sociala mediefronten och jag försöker sätta fingret på förhållningssätt och varför man kan betrakta till exempel Facebook som ett socialt smörjmedel.

I början av månaden drabbas Japan av sitt värsta skalv på 300 år med en efterföljande tsunami med tio meter höga vågor. Risk och kris som begrepp blir ett något mer allmänt samtalsämne. Händelsen som sådan är så omfattande att det blir ofattbart.

April
Detta blir en ganska tuff månad. Jag reflekterar mycket kring att försöka se möjligheter istället för hinder och tampas med byråkratin hos det stora grå. Mina ledord dream – believe – dare – do gör sig påminda. Parallellt med det fotograferar jag brandmän och eldsflammor.

Det pratas om Twitter-demokrati, eller snarare Twitter-förbud, i riksdagen. Jag skriver om digital självkänsla och firar påsk på Österlen.

Maj
Månaden inleds med konferens på SKL i Stockholm, betoning på sociala medier. Ett av de mest frapperande ämnena handlar om kommunen som kör hela sin webb i wordpress. Jag tänker att Skåne, som vanligt, regerar. Intervjuas av Ung kommunikation på Linnéuniversitetet.

Den 10:e maj faller den sista pusselbiten på plats och jag skriver under anställningspapperna som tillsvidareanställd kommunikationsstrateg på Räddningstjänsten. En ny livsresa tar sin början. Samma dag går jag in på rektorns kontor och säger med ett stort leende upp mig.

Juni
Konferens på SKL igen, denna gång med fokus på räddningstjänst och MSB. Intensivt arbete med webbplatsen på jobbet. Åker iväg med nätverkstjejerna och drar upp strategier och drömmar inför framtiden. Går på min sista skolavslutning och har väldigt många trevliga avskedsfester. Intervjuas av Smålandsposten kring att byta bana mitt i livet.

Flyger till Sundsvall och deltar i en mycket givande nätverksträff för informatörer/kommunikatörer inom räddningstjänsten. Blir fascinerad av parasiter i dricksvatten och skriver en kris-följetong om detta.

Juli
En hel månad med semestertid, nedvarvning och barfotadagar med yoga på Gotland.

Nyheten om massakern på Utöya dyker ned rätt i semesteridyllen. Ofattbart, skrämmande och avskyvärt. Får uppkopplingsabstinens och försöker blogga på bristfälligt nät från Fårö.

Augusti
I mitten av augusti börjar jag på min nya tjänst. Tillvaron känns behaglig och samtidigt fylld av utmaningar. Åker till tvådagarskonferensen SMIOS i Stockholm, sociala medier i offentlig sektor. Hög klass på innehållet och mycket nätverkande. Med mig hem tar jag bekräftelse på styrkan i att satsa relationsstrategiskt och proaktivt.

Google+ väcker nyfikenhet, men får mig ändå att stanna kvar på Facebook.

September
Den roligaste dumpning jag varit med om sker denna månad – och det är på Facebook det händer. Genererar ett långt blogginlägg om vilka vi är vän med och varför. Jag funderar kring begreppet transparens och tänker att vi befinner oss i ett mingelparty på 360 grader. Parallellt med detta lanserar Mark Zuckerberg den så kallade tidslinjen på Facebook och mycket blir betydligt roligare och personligt skräddarsytt på det sociala forumet.

Arbetet som webbredaktör tuffar på och det börjar utvecklas åt rätt håll.

Oktober
Jag har förmånen att åka iväg för en veckas ledarskapsutbildning. Detta är något jag längtat efter i flera år och det blir en intensiv upplevelse. Ett mål för mig är att hitta ännu fler verktyg för det situationsanpassade ledarskapet. Är jag månne en blå-röd röra, rent personlighetsmässigt? Väl hemma igen känns det som mental jetlag under en lång tid.

Steve Jobs dör och hans visdomsord och livsfilosofi sprids över världen.

November
Nu handlar det mycket om nätverkande tillsammans med de andra kloka. Vår webbplats TankeTrampolin är klar och har premiär i mitten av månaden. Konceptet Heta stolen leder oss in på spännande möten och goda samtal.

På jobbet är det länsövergripande krisövning med betoning på information och kommunikation tillsammans med de andra aktörerna i Krissamverkan Kronoberg. Hektiska dagar och mycket energi i luften. Utöver detta påbörjas arbetet med att förnya den grafiska profilen, samt att ta fram lämpliga produkter med inriktning mot säkerhet och trygghet.

December
Årets sista månad blir intensiv. Jag går en projektledarutbildning och gillar verkligen milstolpeplaneringstänket. Dessutom besöker jag de flesta av deltidsstationerna, kör vilse i Vislanda och slås återigen av hur trevliga brandmännen är.

Ett år har gått. Det har varit lärorikt och utvecklande. Inte helt enkelt, inte enbart som på en räkmacka – utan istället fyllt av utmaningar, spännande möten och projekt. Just den fina blandning som livet i sig själv erbjuder. Jag är så tacksam!

2012
Nästa år vill jag lyssna och vara närvarande i stunden. Tydlighet, kommunikation och passion vill jag se som mina bästa kompisar. Jag hoppas att det kommer bli det mest suveräna året någonsin :)

Ledorden fortsätter att vara:

Dream – believe – dare – do

Se möjligheter och inte hinder

Allt jag behöver kommer till mig

If you can dream it – you can do it

Leave a Comment

Filed under Förändringsprocesser, Hela bloggen, Storytelling

Tagged as , ,

29 december, 2011

Krishantera sociala medier

Totalförsvarets forskningsinstitut slår fast att det vid krisövningar är viktigt att öva de sociala medierna:

– De flesta organisationer har en policy. Men det räcker inte, man behöver aktivt tänka igenom hur man jobbar med sociala medier. Ett problem är att många inte använder medierna till vardags, för det är genom vardagsträning som man förstår hur de fungerar.

– Där tvingas man diskutera hur man ska krishantera sociala medier. En viktig sak att inse är att en informatör inte kan bära hela ansvaret, sociala medier är personliga medier där man vill veta vem man pratar med. Därför är det exempelvis viktigt att man bestämmer vem som har mandat att säga vad.

Kunde nästan inte sagt det bättre själv. Tack FOI.

Läs hela texten

Leave a Comment

Filed under Hela bloggen, Risk och Kris, Sociala medier

Tagged as , , ,

27 december, 2011

Timeline – ditt sociala berättande

Här tipsar jag om hur du kommer igång med Timeline – din alldeles egen och därtill skräddarsydda tidslinje på Facebook. Vi går från enbart socialt delande till ett slags socialt berättande. Först av allt kan man konstatera att du nu kan göra din FB-profil ännu mer personlig, till exempel genom att addera äldre bilder samt händelser och kommentera dem. Du styr själva din profil genom att kunna redigera dåtid och nutid. Du kan enkelt backa i tiden och kika på vad du gjorde förra julen, vilka som gratulerade dig på födelsedagen för två år sen och även minnas den fina semestern i juli. Gamla statusuppdateringar kan vara betydligt mer intressanta än vad du först kanske tror…

Mark Zuckerberg, Facebooks grundare, låter användaren visa sitt livs historia på en enda sida. Tanken med Timeline är att du ska kunna visa vem du är, vad du gör och vad du gjort. Visst vill vi väl sudda ut gränserna mellan olika sociala medieformer och genom en smältdegel skapa berättelsen om oss själva – the timeline? No worries, det här är socialt, kul, enkelt och upplevelsebaserat!

Du kan visa kartor på var du befunnit dig och checkat in, du kan enkelt dela musik om du har kopplat Spotify till din Facebook. Du gör förstås en fin toppbild som presenterar vem du är rent visuellt. Och du är redan en del av förändringarna genom att du nu ser tickern och dessutom styr över dina egna och andras prenumerationer på inlägg. Med mera.

För att bringa klarhet i vilka förändringarna är, hur de ser ut och hur du kan hantera dem så tycker jag det bästa sättet faktiskt är att titta på vad Mark har att säga själv. Här är mitt inlägg från september då nyheten släpptes. Det är väl investerade 100 minuter av ditt liv. Och ganska trevliga, om än på ett amerikanskt sätt :)

Här är steg för steg-guide till hur du skaffar timeline.

Så här skriver Facebook själva om timeline.

Och här finns fler komigång-tips.

Leave a Comment

Filed under Förändringsprocesser, Hela bloggen, Kommunikation = Relation, Sociala medier, Storytelling

Tagged as , , , ,

25 december, 2011

Vardagshjälten som överträffade förväntningarna

Det här är berättelsen om hur vår familj fick en ny vardagshjälte. Han heter Erik och jobbar på ett möbelföretag.

Det här är också ett inlägg som åskådliggör hur representanterna för ett varumärke alltid måste vårda sina kundrelationer genom att kommunicera och använda fingertoppskänsla. Dagens konsumenter ställer höga krav och kan bland annat via sociala medier snabbt sprida både positiva och negativa åsikter, åsikter som på sikt kan skada varumärket. Konsumentmakt helt enkelt. Jag tror att många företag fortfarande inte riktigt förstått den fulla innebörden av det. Vår vardagshjälte Erik däremot – han hade stenkoll. Nu följer storyn.

I början av december började vi se oss om efter nytt matbord och stolar till vårt vardagsrum. Det skulle vara bra kvalitet och retrokänsla. Vi hade gått igenom olika möbelfabrikanters utbud på nätet och nu hittat exakt det vi sökte. Väl på plats visar det sig att man inte längre säljer möblerna som vi tittat ut. Vi tänker om och bestämmer oss för en annan matsalsserie. Svensk design, även det retro, bra kvalitet och snygga produktfoldrar. Något som senare skulle visa sig inte alls stämma med verkligheten.

Efter någon vecka levereras så möblerna hem till oss. Vi ser tämligen omgående att de inte ser bra ut. Något måste gått riktigt fel för möblerna håller inte måttet. Luften går ur oss och det som skulle bli vår möbelinvestering faller nu pladask och blir vårt ”vi-vill-absolut-inte-ha-detta” objekt.

Vi bestämmer oss för att försöka häva köpet och tar kontakt med möbelföretaget. Vi fotograferar, beskriver, mejlar och ringer. De skickar i sin tur en representant som tittar på det och konstaterar att det inte ska se ut så.

Vi får snabbt kontakt med säljaren Erik. Erik lyssnar, är vänlig, tar sig tid och talar på en gång om att han vill att vi ska bli nöjda kunder – nu och i framtiden. Efter några vändor av argumentation med retoriska inslag från vår sida går man med på att häva köpet. Vi pustar ut. Det blir en vändpunkt.

Det som nu börjar är en uppvisning i hur man gör en kund nöjd. Några dagar före julafton har Erik lyckats ta hem sex av tolv stolar samt ett bord – inte från samma leverantör utan det vi ursprungligen var mest intresserade av och som möbelföretaget egentligen inte sålde.

På lilljulafton ringer telefonen. Det är Erik som berättar att han har en julklapp åt oss. Genom en specialleverans har han dessutom lyckats få hem de återstående stolarna. Från att vi hävde köpet, till att allt löst sig har det nu gått kortare tid än en vecka.

Här faller den sista pusselbiten på plats för min del. Det här är kundservice i sin rätta bemärkelse. Erik har inte bara gjort sitt yttersta för att hjälpa oss, han har också överträffat våra förväntningar. Behöver jag nämna att vi även rent ekonomiskt kom väl överens om lämpligt pris på möblerna?

Jag hoppas att Erik gick hem dagen före julafton och kände sig riktigt nöjd med sin insats.

Det här blogginlägget hade kunnat se helt annorlunda ut om det inte löst sig. Man kan tycka att det är en självklarhet att ett företag ska hjälpa till när något gått snett, men som varje läsare vet är det inte alltid så givet. Jag inledde med att skriva om hur man måste vårda relationerna och kommunicera med sina kunder för att behålla ett starkt varumärke. Erik förstod att han var tvungen att bygga upp ett nytt förtroendekapital för att vi överhuvudtaget skulle välja dem nu och i framtiden. Det gjorde han rätt i. Därför blir han vår vardagshjälte.

Leave a Comment

Filed under Hela bloggen, Kommunikation = Relation, Sociala medier

Tagged as , , , ,

28 november, 2011

Coca Colas fina ramverk – NOT!

Med julen kommer Coca Cola. Det vet alla som under december månad tittar på någon form av reklamfinansierad tv-kanal. Och på något sätt har jag glatt mig över de här tillfällena, ryckts med lite grann och av gammal vana tagit på mig de medieanalytiska glasögonen. När jag jobbade som lärare var det en fröjd att servera just Coca Cola som exempel i klassrummet, när det var dags att tolka reklamfilm. Lite grann som när man första gången i adventstid hör ”Julen är här” i falsettsång; lite smetigt, men ändock en känsla av att en fin tid nalkas.

Men nu har något hänt. Något som jag inte alls tycker om eller vill le igenkännande mot. Coca Colas fina ramverk (hrmm, lite ironi, men med ett stänk allvar) har hamnat som gisslan hos Telenor. Detta telefonbolag som jag inte egentligen vet något om, men som inte heller får klockorna att klinga.

Usch och fy. Ska man göra en parafras på något så borde man väl sikta på att briljera? Det är inte roligt, det är inte snyggt – det är bara trist och fult. Speciellt Telenor-huset är fult.

Nä. Tacka vet jag originalet. Hur opolitiskt korrekt det nu än är att hänge sig åt dessa bubblande fröjder. Jag bjuder på det – i den långa versionen.

Leave a Comment

Filed under Hela bloggen, Storytelling

Tagged as , , , ,

28 november, 2011

Krisövning á la soc med

Länsöverskridande krisövning på jobbet – min första övning som kommunikatör. Från nervositet dagen innan till adrenalinkick av de snabba besluten och känslan av att hjälpa till. Liksom göra skillnad.

Scenariot med flygplanskrasch utanför Markaryd, Småland, innebar en hel del räddningstjänstuppdrag och fokus på övningen var information och kommunikation.

Precis som jag föreställt mig var de sociala medierna, genom motspelets försorg, duktiga på ryktesspridning, desinformation och spontanorganisering.

Nu hoppas jag att övningen kan bli en kickoff för vad som komma skall med strategier kring införande av sociala medier i verksamheten. För att det ska bli framgångsrikt krävs att man förstår innebörden och möjligheterna. Har man gett sig in i leken får man leken tåla, därför blir det viktigt att inte oöverlagt dra igång ett Facebook-konto om man inte har en plan för bruket av detsamma.

Men jag gillar ju strategier och planer så det ska väl gå bra? Eller vad tror du?

Leave a Comment

Filed under Hela bloggen, Risk och Kris, Sociala medier

Tagged as , ,

15 november, 2011

TankeTrampolin

Det sägs att varje ny resa börjar med ett första steg. För ett år sen började jag tillsammans med tre andra tjejer en gemensam resa. Målet var oklart, färdsättet likaså och helt ärligt åkte vi nog runt utan säkerhetsbälten ett tag. Rent metaforiskt alltså.

Resan handlade om, och styr fortfarande mot, nätverkande kring personlig och professionell utveckling. Jag hade en känsla av att just vi fyra tjejer skulle kunna inspirera varandra när det gällde eget företagande och entreprenörskap. Maria, Sara och Maria kontaktades för en första träff. Jag hoppades helt enkelt att personkemin skulle stämma. Och det gjorde den! Definitivt!

Nu, ett år senare, har vårt nätverk fått namnet TankeTrampolin. Det är ett begrepp för att våga kasta sig ut. Vi kallar det att vara sin egen livsentreprenör.

Vi inspirerar varandra på ett sätt som vi tycker hjälpt oss mycket i våra liv. Och det enbart genom att vi hittade ett nätverk i vår omgivning. Utifrån det perspektivet ville gärna dela med oss av de upplevelserna och startade därför bloggen TankeTrampolin.

Här kan du bland annat läsa om vårt koncept med Heta Stolen, där vi bjuder in intressanta gäster att nätverka med. Kanske skulle du vilja sitta där?

Jag hoppas att du ska bli nyfiken och titta in hos oss på TankeTrampolin framöver!

* Never let the fear of striking out get in your way – Babe Ruth

Leave a Comment

Filed under Förändringsprocesser, Hela bloggen, Kommunikation = Relation

Tagged as , , ,

12 november, 2011

I’m in da word business

Jag sysslar med ord. Egentligen hela dagarna. Vrider och vänder på några korta meningar för att uttrycka verksamhetens kärna, eller få till ett slagkraftigt budskap. Det landar lappar på mitt skrivbord där man ber om hjälp med att liksom få det att låta lite smidigare, lite mindre byråkratiskt, lite mer… tja, trevligt kanske.

Ibland kan den minsta lilla text bara kännas som hopplös, omöjligt tråkig att knåda till. När passionen är svår att uppbringa och det nästan känns lite orättvist mot de få raderna som faktiskt hör hemma i ett kanslisvenskt sammanhang. För sådana måste ju också få existera.

Men helst inte i min ordvärld. Där vill jag säga det svåra på ett enkelt sätt. Lyfta bort tråket och få det att skimra. Kanske består skimret bara av en bra rytm i språket, eller en intressant interpunktion. Kanske träffar det rätt in i hjärnvindlarna eller hjärtats sfär genom sina metaforer. Kanske kan man göra poesi även på en brandstation? Ja, hrmmm, nu gled jag iväg lite. Men ändå.

När vi för några år sedan började prata om det vidgade textbegreppet blev en del språkidkare nästan förnärmade av att man nu mer och mer likställde bilder, filmer och ljud med text. Detta komplicerade hantverk. Don’t touch liksom. Hurra! säger jag.

Jag njuter av att få uttrycka ord med bilder, bilder i ord och allt där emellan. Den röda tråden genom organisationens kommunikativa beståndsdelar som smälter samman till upplevelsen av varumärket, värdemärket – kärnan. Som förstärks av alla ord vi delar med varandra när vi möts.

Ibland känner jag att det vore skönt att även IRL kunna trycka på ”gilla” och ”dela” när någon kläcker det där osedvanligt briljanta. Fast det gör jag ju, och du också, utifrån våra koder för kommunikation som funnits sedan urminnes tider. Vi bekräftar, för ordet vidare och snart har det förvandlats till en bra berättelse. Och sådana ska vi samla på, de bygger vår historia och för den vidare. Ut i verksamheten och ut i världen.

Så egentligen handlar väl allt om ord då? Om hur vi väljer dem.

 

2 Comments

Filed under Hela bloggen, Kommunikation = Relation, Storytelling

Tagged as , , ,

8 oktober, 2011

Apple – en kärlekshistoria

Apple har alltid varit det givna alternativet för mig. Det har inte funnits något annat, inte sedan jag i sena tonåren väl förstod att det fanns två olika datorvärldar: den som stavades pc och den som gick under namnet Mac. Mina tidiga erfarenheter av datorer var av pc-slag och det var koder, gröna flimrande bokstavskombinationer parallellt med den läskiga känslan av att råka formatera hårddisken – något som dataläraren ofta skrämde oss med.

Min första mac såg ut som en liten holk! Holken stod på mitt skrivbord på den lokala tidningsredaktionen där jag jobbade som skrivande journalist. Jag tyckte den var fantastisk! När jag ser den idag så fylls jag av nostalgi och tacksamhet, för den var den första förälskelsen i en lång rad av Apple-produkter.

 

Genom åren har så ett antal mac-datorer passerat genom mitt liv, både privat och på arbetsplatsen. I skrivande stund är såväl arbetsdatorn som den privata en MacBook Pro – absolut en favorit. Tänk vilken utveckling.

Vi skriver 2011 och vårt dagliga liv har fyllts av fantastiska kommunikationsmöjligheter via Apple. Och precis som för tjugo år sedan är jag lika fascinerad av alla fina, smarta, underbara produkter. För den som inte är frälst är det svårt att förklarande sätta fingret på vad det är som gör dem så outstanding. Att de har vacker form, härliga färger och liksom ”känns bra” är ju självklart för alla. Men jag ska göra ett försök. Väldigt tidigt upplevde jag en exklusivitet, en ”vi är inte så många som har dem, men snacka om att vi verkligen har förstått det unika”. Bland oss så kallade early adopters, som tidigt tar till sig nyheter, spred sig en känsla av gemenskap. Vi var verkligen i minoritet och blev alltid lätt hånade av framförallt pc-teknikerna på arbetsplatsen.

Idag har den känslan minskat något i takt med allt fler användare. Ibland blir till och med teknikerna omvända tror jag… Men det gläder mig, för det betyder ju att vi är på rätt väg, att fler får uppleva det fantastiska.

För att ge dig en bild av upplevelsen så brukar jag använda följande metafor:
Föreställ dig att du kör nedcabbat, med vinden fladdrande i håret, i en turkos sportbil längs Highway One i Kalifornien. Den som varit med om det vet att det är en oslagbar upplevelse. Så känner jag inför min mac-dator.

Jag är ganska säker på att det var en väg som Steve Jobs körde många gånger under sitt liv. I verkligheten och rent symboliskt. Nu finns han inte med oss längre och det känns så konstigt. Så sorgligt. Jag blir berörd.

Tack Steve Jobs för allt du gav oss.

 

 

Leave a Comment

Filed under Hela bloggen, Sociala medier

Tagged as , ,

6 oktober, 2011

Kalejdoskop

En veckas insiktsfull ledarskapsutbildning kan bäst sammanfattas enligt Tranströmer:

 

Två sanningar närmar sig varann.
En kommer inifrån,
en kommer utifrån
och där de möts har man en
chans att få se sig själv.

——————————————————————————————————

Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.

 

 

Leave a Comment

Filed under Förändringsprocesser, Hela bloggen, Kommunikation = Relation

Tagged as , , ,

26 september, 2011

När Mark säger det låter allt så enkelt

f8live on livestream.com. Broadcast Live Free

Just nu cirkulerar många rykten på Facebook om hur man ska ändra inställningar i sin profil för att undkomma alla förändringar som skett den senaste tiden. Man vill ha bort tickern i högerspalten, undvika Spotifyuppdateringar i tid och otid, samt skydda sig från oroshärdar som kan outa ens skelett i garderoben. Ungefär. Vill du också veta hur det fungerar – egentligen?

Färre statusuppdateringar behandlar tyvärr de fascinerande nyheter som levererades vid F8 i San Francisco under  veckan som gick. Mark Zuckerberg, killen som startade Facebook, har rört till det igen för så många människor jorden över. Enligt min mening har han berört snarare än förstört något.

För att bringa klarhet i vilka förändringarna är, hur de ser ut och hur du kan hantera dem så tycker jag det bästa sättet faktiskt är att titta på vad Mark har att säga själv. Det är väl investerade 100 minuter av ditt liv. Så slipper du i fortsättningen fundera över alla rykten i ditt flöde. Och när han säger det så låter det så enkelt, så självklart. Visserligen en smula amerikanskt (okej då: extremt mycket the american way) men ändå. Visst vill vi väl sudda ut gränserna mellan olika sociala medieformer och genom en smältdegel skapa berättelsen om oss själva – the timeline? No worries, det här är socialt, kul, enkelt och upplevelsebaserat! Nä, jag raljerar faktiskt inte även om du kanske misstänker det en smula.

För när Mark beskriver och demonstrerar framtidens Facebook så faller bitarna på plats, så självklart och så uppenbart. Jag vill så gärna kasta det lilla uns av tvivel överbord  som finns där i bakhuvudet och bara släppa loss min egen timeline. Utan betänkligheter på att allt jag skriver på nätet ger ett digitalt avtryck, utan oro för att någon ska utnyttja mina foton på fel sätt, utan rädsla för att jag blivit helt uppslukad av något universellt större än jag begriper.

Men kanske är det verkligen så att sharing is caring och att vi ska tänka ordet ”fearlessness”?

Jag har en tavla ovanför mitt skrivbord på jobbet där baseball-legendaren Babe Ruth citeras: ”Never let the fear of striking out get in your way”. Ledord i vardagen, men vågar vi tillämpa dem fullt ut när det kommer till sociala medier?

Leave a Comment

Filed under Förändringsprocesser, Hela bloggen, Sociala medier

Tagged as , , , , ,

21 september, 2011

360 grader mingelparty

Först tänkte jag att det var väntat. Sedan tänkte jag att det var väldigt bra. Och till sist så tänkte jag njaaee… jag vill nog inte dela in alla mina kontakter i olika listor. Nämen, varför inte? undrar förstås vän av ordning och reda. Blir det inte bara för mycket att ha allt i en enda villervalla; vattenläcka i kommunen, någon har varit på whiskeyprovning, en annan klagar på SJ igen, den tredje plockar svamp, brandstationen har öppet hus och soctanten på nätet, ja hon finns också där i flödet?

Nyheter på Facebook igen. Man har tagit efter konkurrenten Google+ och infört möjligheten till egna, skräddarsydda listor. Dessutom har man lagt till möjligheten att prenumerera på flödena från sådana personer man är intresserad av, och det som de delar med sig av publikt till ”alla”.

Okej. Redan första dagen försökte några vänner av ren välvilja placera mig på listorna för två olika arbetsplatser där jag inte jobbar. Det var fint tänkt, men jag är så nöjd på räddningstjänsten så ni anar inte. Därefter började jag fundera kring hur det skulle bli om jag bara placerade alla mina närmaste vänner i en lista, mina arbetskamrater i en lista och sedan alla övriga nätverkskontakter i en tredje. Jo, det skulle innebära att jag missar hela det fantastiska flödet som fungerar liksom ett enda mysigt mingelparty i tillvaron. Då skulle det bli som på de där festerna man har gått på där samma människor år ut och år in sitter och pratar om samma saker igen och igen. Själv tänker jag alltid att det är riktigt gott att ha en fest där man slänger in några nya kort i leken. Oväntade konstellationer uppstår, nya samtal tar sats och helt plötsligt är det liksom… lite spännande?

Jag vill få den kreativa input som det innebär att ha alla dessa kontakter i en och samma kontext. Här väcks idéer, här delas artiklar och här förlorar jag mig i nya områden som jag aldrig skulle fått inblick i annars. Visst kan man tillämpa samma taktik att scanna av flödena i olika listor. Men jag tror att man blir lite bekväm, lite sållande i sin approach och kanske inte alltid kikar i till exempel just den där listan med ytliga bekanta. Och i samma ögonblick går (kanske) något intressant bort.

Att prenumerera, på samma sätt som man gör på Twitter, det är väl däremot en genial idé. Vi får väl se hur det faller ut. Fast fortfarande tycker jag att det verkar ganska trixigt att köra en massa olika statusuppdateringar lämpat för den och den och så absolut inte den – och rätt vad det är så blir det bara en knapptryckning fel och så hamnar man fel så det stänker om det. Nej, jag kör samma uppdateringar till alla och så får du väl kalla det för transparens, självkänsla eller dum urskiljningslöshet. Vad vet jag. För mig känns det enklare, ärligare och på något sätt mer autentiskt. För då behöver jag inte fundera över vad jag har sagt eller inte sagt till vem och i vilken situation. This is it. Take it or leave it.

Och visst, chefen får i och med detta veta att jag både dansar zumba och dricker rosé, liksom landshövdingen får läsa om mina morgonpromenader på lördagarna. Men det kan jag väl unna dem? För jag berättar ju en hel del annat seriöst om mig själv också mellan varven, vill jag inbilla mig iallafall? Fast det brukar inte generera flest gilla-tryckningar…

Men det blir ett helt annat blogginlägg :)

Andra tankar om resan på Facebook om hur man där förhåller sig till varandra och varför det blir så spännande…


1 Comment

Filed under Hela bloggen, Sociala medier

Tagged as , , ,

7 september, 2011

SMIOS 2011 – Alla är kommunikatörer

Förra veckan har tillbringats i Stockholm på konferens om Sociala Medier i Offentlig Sektor – SMIOS. Låter det torrt med offentlig sektor tycker du? Då kan jag lova dig att du hade blivit överraskad av det startfält som presenterades. Med risk för att utveckla inflation kring begreppet transparens så är detta ord väldigt användbart för nedanstående exempel.

SMIOS handlade om hur offentliga förvaltningar kan dra nytta av sociala medier för att öka sin transparens och kommunikation med medborgare och medarbetare. Ett gott exempel på detta visade Skellefteå kommun upp när de i sin dragning presenterade hur de jobbar med kundservice i sitt kontaktcenter. Dessutom tycker jag att deras policy för sociala medier visar en tydlighet och öppenhet för var de finns, i vilken roll och på vilket sätt man förväntar sig att kanalerna används. Bra riktlinjer att ta efter med andra ord. Inte minst länklistan man hänvisar till exemplifierar hur viktigt det är att ha på fötterna rent juridiskt och ha tänk efter före.

Just detta betonades även av Cecilia Magnusson Sjöberg, professor i rättsinformatik vid Stockholms universitet: uppdatera dig på aktuell rättspraxis och juridiken kring sociala medier.

Borås stad och Karlstad kommun (som jag tidigare skrivit om) presenterade bra verktyg för omvärldsbevakning och kriskommunikation, samt hur man blir kung på Facebook. Inspirerande!

Kommunchef Mattias Jansson berättade om sin roll som bloggande kommunchef i Katrineholms kommun. Snacka om att vara kommunikativ och transparent i sin vardag! Inte oväntat fick Mattias ta emot SMIOS Awards. Grattis!

Rikspolisstyrelsen presenterade på ett föredömligt sätt hur man inom polisen nu använder de sociala medierna som arenor för god kommunikation. Hoppas att det utvecklar sig till alla Sveriges län så småningom.

Arbetsförmedlingen och Landstinget (Vårdguiden) visade tydligt på att man även inom dessa verksamheter drar stor nytta av de sociala medierna för att bygga relationer och ökat förtroende.

Riksantikvarieämbetet levererade en tydligt humoristisk och up to date presentation som verkligen höjde mitt intresse för deras jobb med att låta gammalt möta nytt, om man säger så.

Utrikesdepartementet kopplade direkt taget om oss som publik genom att åskådliggöra hur man höjer förtroendet för en verksamhet som inte sällan granskas vid större omvärldshändelser. Deras blogg är ett verktyg för att nå ut på ett informellt och kommunikativt sätt kring frågor som rör utrikespolitik. Spännande!

Pedagog Stockholm torde vara en inspirationskälla för många kommuner om hur man med rätt redskap kan göra lärartjänster attraktiva och eleverna nyfikna på vidare lärande.

Och så Joakim Jardenberg. Omskakande, många luftgropar och hög hastighet! Precis som en jäkligt bra föreläsning ska vara… Måste upplevas för att förstås. Men summerar jag det som jag tror att åhörarna landar i så är det: vi är alla en del av helheten, till vilken vi bidrar var och en genom vår närvaro i alla sociala interaktiva medier. Förr var en del informatörer – nu är alla kommunikatörer… I begynnelsen var det digitala medier, därefter sociala medier. Nu är vi på något sätt ”beyond” det tillståndet. Förbi, på väg, ut i någon annan slags kontext. Vad gör vi nu? Spännande att se hur nästa års konferens kommer ta sitt avstamp in i det, när många av oss redan passerat GÅ.

Inramningen av konferensen leddes av moderator Erik Sellström som med underfundig briljans guidade oss igenom de två dagarna. Tack Erik för att du föreslog att jag skulle åka med!

Underbart också att vara på en konferens där det är mer normalt än underligt att ha datorn igång i knät, de socialt nätverkande kanalerna öppna för att facebooka, twittra och kolla in presentatörernas sajter medan de står på scenen.

Med mig hem till Växjö tar jag känslan av att vara på rätt väg i verksamheten där jag jobbar. Bekräftelse på styrkan i att satsa relationsstrategiskt och proaktivt. Och på det mer personliga planet en sprudlande glädje över att äntligen vara i mitt rätta element, på rätt plats, vid rätt tidpunkt bland alla dessa öppenhjärtiga människor som delar med sig av sina erfarenheter och lärdomar!

 

 

2 Comments

Filed under Förändringsprocesser, Hela bloggen, Sociala medier

Tagged as , , , , ,

3 september, 2011

Dumpad på FB – för en middag

I veckan som gått har jag blivit dumpad av en Facebook-vän. Eftersom det var första gången det hände och det skedde med en synnerligen intressant motivering förtjänar det ett blogginlägg! För utifrån vilka preferenser väljer vi egentligen att nätverka socialt med andra människor? Enkelt översatt: med vem är du vän på Facebook, och varför?

Jag är av åsikten och tanken att de sociala medierna är något fantastiskt som drabbat mänskligheten. Vi pratar lite, nätverkar professionellt eller privat, och utbyter tankar. Vi delar varandras vardag i form av korta berättelser och bilder. Vi möts som människor.

I ett tidigare blogginlägg har jag beskrivit min Facebookresa som en ganska trevande start, som sedermera utvecklades till en naturlig och aningens beroendeframkallande del i vardagen. Här umgås jag med vänner sen studietiden, gamla elever och lärarkollegor, de nära vännerna, nya arbetskamraterna, chefer och så ett antal personer som jag egentligen inte känner. Inte om vi ska definiera ”känner” som att vi umgås i den så kallade verkligheten. Det kan vara personer som på ett givet sätt kommit in i mitt nätverk utifrån sin yrkesroll eller sina fritidsintressen. Eller från någon annan spännande horisont.

För så tänker jag att de sociala medierna i den bästa av världar fungerar, eller? Vi länkas samman på ett omärkligt sätt och rätt vad det är träffar vi på varandra i något sammanhang. Då är det sociala smörjmedlet redan fixat och vips sitter vi ute och äter en trevlig middag på kvällen efter en konferens.

Eller så äter man inte middag alls tillsammans. För det var precis den anledningen som min nu före detta FB-vän angav som skäl till varför jag blev bortplockad. (Jag vet inte egentligen vilken etikett som gäller om man ska plocka bort folk man inte vill ha i sitt flöde – själv trodde jag liksom bara att man gjorde det, och så var det bra med det?) Hur som helst. Före detta vännen skriver om en policy att bara vara vän med dem som det känns aktuellt att äta middag med! Och att det nu inte verkar finnas någon möjlighet för oss att träffas på länge – vilket alltså ledde till kontentan att det inte var någon idé att fortsätta dela varandras vardag den här vägen.

Till saken hör att det är ett avstånd på väääldigt många mil mellan våra bostadsorter, varför jag håller för sannolikt att det snarare skulle varit helt otroligt om vi kunde träffats över en bit mat. Nej, det här var helt enkelt en trevlig person som jag lärt känna via nätet och dessutom uppskattade att ha i mitt nätverk.

Så, jag blir dels lite full i skratt, dels en aning ställd inför denna motivering. Förstår ju att det är en omskrivning som lindats in. Men nu lär vi ju sannerligen aldrig äta middag tillsammans om vi inte ses och hörs på FB? Vilket är väldigt synd.  Och så tänker jag att det här var intressant. Det här berättar något om hur vi väljer att använda de sociala medierna och hur vi själva skapar våra egna regler, policys och ramar för vår interaktion med andra människor. Jag blir nyfiken på det här ställningstagandet, eftersom det ligger så långt ifrån hur jag ser på sociala medier? Om jag bara skulle ha människor i mitt flöde som jag ”äter middag tillsammans med”, läs umgås med regelbundet IRL, så skulle det inte vara så värst bra tryck i kommunikationen på Facebook.

Men kanske är detta också ett uttryck för att en del backar tillbaka? Går in i någon slags cocooning på nätet? Skapar vår lilla bubbla av trygga, kända kontakter. Och det kanske är rätt för de personerna att vilja göra så. En del vänder FB ryggen helt och hållet.

Känns lite som ett Vänner-avsnitt: citat ”det är inte dig det är fel på, det är mig”. Typ. Men ändå sjysst att formulera (hitta på?!) en orsak till varför man dumpar någon. Det är ärligt! Känns nog bättre så. Men det hade varit okej att bara plocka bort också – eller? Och från min sida är det inga hard feelings. En relation, må så vara att det är på FB, måste ju vara ömsesidig. Fast jag kunde ju tänkt mig att ge rådet att alternativt skapa listor för sina kontakter. Jag menar, hur gör de som har flera tusen i sitt flöde tror ni? Tja, hanterar det så klart. Listor var ordet.

En annan intressant aspekt gavs när jag (så klart utan att röja källan) berättade om händelsen för mitt senaste middagssällskap – en samling sociala medieproffs. Den första kommentaren blev ”oj, vad du är modig som berättar det här” :)

Avslutningsvis är det intressant att ställa sig frågan: hur kommer vi i framtiden att välja våra nätverksvänner? Som i flera andra lägen tenderar människan att (kanske omedvetet) fråga sig: ”what’s in it for me?”. Du bär själv svaret.

Så, halv åtta hos mig?

3 Comments

Filed under Hela bloggen, Sociala medier

Tagged as , , ,

15 augusti, 2011

Har vi blivit Facebook-trötta?

Jag testar Google+ efter att ha sett att det börjat röra sig lite där bland en del av mina FB-vänner. Än så länge ekar det lite tomt och jag har ärligt talat inte fått riktig kläm på alla funktioner. Men man måste ju börja på ett ställe för att komma till ett annat – eller hur?

Det blir spännande att se om fler tar sig från FB, om det kommer att bli ett komplement till FB eller vad som egentligen händer. Google har ju tidigare försökt att konkurrera med Facebook genom olika sociala nätverk, men utan att lyckas. Min känsla är dock att en del har blivit lite FB-trötta den senaste tiden. Hypen har på något sätt gått över, kanske för privatpersoner som tycker att det nu är alldeles för mycket annat än just vänner i flödet. Visserligen måste de ju ha klickat på gillaknappen någonstans för att gillasidorna ska hamna där, men ändå. Det är lätt att halka med på en begynnande våg och sedan helt plötsligt upptäcka att den totalt sköljde över en.

En del pratar också om att man tröttnat på den ivrigt positiva retoriken på Facebook. Alla har det så himla bra hela tiden. Verklighetens trösklar neggas inte ut till oss andra. På ett sätt ja, och på ett annat sätt nej! Jag tycker det är underbart med positiv input. Det negativa hade jag nog inte velat ha, men det som jag saknar ibland är väl kanske lite mer känslan av att bara vara här med mina vänner och dela ännu fler personliga samtal. Visst är det upp till en själv, men jag tror att tonen förändrats sedan Facebook såg dagens ljus. Idag handlar det för många om att positionera sig som ett varumärke, vilket i sig är suveränt på många sätt. Man får kanske ta det goda med det onda… Kommer Google+ bjuda andra positioneringar på den fronten?

Det jag saknar hos Facebook är delvis en av funktionerna som Google+ tagit fasta på: nämligen att kunna dela upp sina kontakter ännu mer och enkelt se olika delar av de olika flödena. Drag and drop-funktionen tilltalar mig. I kontrast till Facebooks lite snåriga värld av inställningar är man ibland osäker på hur säkerheten står pall ska det nu bli intressant att se om Google+ är mer lättnavigerad.

När ett nytt ställe för social media hangouts ser dagens ljus får man kanske känslan att ”jamen det här är så bra, så spännande, så givet att det kommer vara det enda stället ett långt tag framöver”. Vilket många kände och fortfarande känner med Facebook idag. Men eftersom människan till sin natur även besitter en stor dos nyfikenhet, så undrar jag hur länge vi kommer att Facebooka egentligen. Med det inte sagt att jag är skeptisk i överkant, bara intresserad av att följa vågen och se vart den tar vägen.

När slår kanske pendeln tillbaka? Jag har i tidigare inlägg skrivit om att ta en digital semester. För egen del gick det ju inte så bra, och med tanke på den urusla uppkopplingen som jag fick lita till så kunde jag nog snarare bestämt mig för en digital detox den där månaden på Gotland.

Nu är snart arbetsåret igång igen och vad det bjuder blir väldigt spännande. Inte minst på den sociala mediefronten…

* Bilden lånar jag av Erik Fors Andrée som skrivit ett läsvärt inlägg just om Google+

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Hela bloggen, Sociala medier

Tagged as , , ,

10 augusti, 2011

Dröm eller verklighet

”Säg mig en sista sak”, sa Harry. ”Är det här verkligt? Eller har det hänt inne i huvudet på mig?”
Dumbledore log glatt emot honom och hans stämma lät hög och stark i Harrys öron, trots att den ljusa dimman åter sänkte sig och fördunklade hans gestalt.
”Det är klart att det händer inne i huvudet på dig, Harry, men varför i all världen skulle det betyda att det inte är verkligt?”

/J.K Rowling: Harry Potter och dödsrelikerna

Var går gränsen mellan det vi drömmer och den verklighet vi skapar?
Finns det en tydlig skiljelinje – eller kan du leva din dröm?

 

 

Leave a Comment

Filed under Förändringsprocesser, Hela bloggen

Tagged as ,